Säkerhet och kriser i samhället

Alla kommuner, landsting, länsstyrelser och särskilt utpekade centrala myndigheter är skyldiga att sammanställa risk- och sårbarhetsanalyser (RSA). Syftet med arbetet är att minska sårbarheten i samhället och öka förmågan att hantera kriser.

En risk- och sårbarhetsanalys (RSA) innehåller olika delar och det finns flera metoder som underlättar arbetet. Oavsett vilken metod som används bör vissa grundläggande delar finnas med i den slutliga analysen. Det handlar om att systematiskt identifiera samhällsviktig verksamhet och olika oönskade händelser, bedöma hur troligt det är att händelserna inträffar, bedöma de omedelbara negativa konsekvenserna, analysera verksamhetens sårbarheter samt bedöma förmågan att hantera olika påfrestningar. En RSA tas fram, genomarbetas och analyseras under varje ny mandatperiod.

En RSA är i vissa delar en sekretesshandling och ska också behandlas därefter.

Målet är att risk- och sårbarhetsanalysen ska:

• ge beslutsunderlag för beslutsfattare och verksamhetsansvariga,
• ge underlag för information om samhällets risker till allmänheten och anställda,
• ge underlag för samhällsplanering,
• bidra till en riskbild för hela samhället.

• Närhetsprincipen – innebär att en kris ska hanteras så nära den vardagliga verksamheten som möjligt.
• Likhetsprincipen – innebär att verksamheten ska skötas på samma sätt vid en kris som i vardagen.
• Ansvarsprincipen – innebär att den som är ansvarig för verksamheten i vardagen också är det vid en kris.