Kränkande särbehandling och trakasserier

Du har rätt att bli behandlad på ett respektfullt sätt och vara en del av den sociala gemenskapen på arbetsplatsen. Därför har Valdemarsviks kommun en uttalad nolltolerans mot kränkande beteende.

Vad är kränkande särbehandling, trakasserier och repressalier?

Begreppen kränkande särbehandling och trakasserier omfattar icke-verbal kommunikation (kroppsspråk), verbal kommunikation (talat språk), och fysiska handlingar. Det är den utsatte som avgör om beteendet är kränkande och ovälkommet. Därför behöver det inte finnas ett uppsåt att kränka för att ett visst beteende ska betraktas som felaktigt.

Att kränka betyder att genom ord eller handling förnedra någon eller några. Att bli utsatt för särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap.

Trakasserier är kränkande särbehandling som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna som är skyddade enligt diskrimineringslagen. Det kan handla om kommentarer, gester eller utfrysning. Trakasserier är alltså en form av diskriminering.

Sexuella trakasserier är ovälkommet agerande av sexuell natur. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar.

Repressalier innebär att utsätta någon för bestraffning eller dålig behandling som en reaktion på att hen deltar i en utredning om, har påtalat eller anmält diskriminering på arbetsplatsen. Exempel på repressalier är handlingar eller uttalanden som medför skada eller försämrar personens villkor eller förhållanden på arbetsplatsen. Det är förbjudet och kan leda till att verksamheten döms att betala ut diskrimineringsersättning till den drabbade.

Om du blir utsatt för kränkningar på arbetsplatsen

Säg ifrån – kräv att beteendet upphör! Om du tycker att det är svårt att själv säga ifrån, be någon på arbetsplatsen som du litar på att hjälpa dig. Du kan också göra det skriftligt.

Om beteendet inte upphör ska du söka stöd hos din chef. Vill du inte prata med din chef kan du prata med chefens chef eller någon annan du har förtroende för, till exempel en kollega, skyddsombud eller annan facklig representant. Du kan också vända dig till personalavdelningen.

Skriv anteckningar om vad som hänt eller sagts (fakta, inte rykten), var, av vem, när och hur du upplevde det.

Gör en kränkningsanmälan i KIA systemet.